Forever and ever you'll stay in my heart..
Erasmus är över, jag är i Uppsala igen.
Ett somrigt och underbart Uppsala.
I alla fall det mesta är underbart.
Men jag berättar om det senare, nu vill jag först berätta om mina sista dagar som Galway girl.
Simones och Duccios sista dag i Galway ordnade vi pizzakväll. Vi hade alldeles tillräckligt många italianos där för att få till pizza italian style, som blev underbart gott. Eftersom Duccio har pizzatalanger tog han kommandot, och lärde oss hur man slänger pizzadegen i luften så det ser lite proffissionellt ut. Eller.. Han såg åtm proffsig ut :)
De pizzor vi bakade den kvällen var riktigt på riktigt de bästa pizzor jag någonsin ätit. Vi använde ingen tomatsås, utan bara skivade färska tomater, salt, olivolja, mozzarella och sen var mera man nu ville ha på den. Mmmhmm, fantastiskt! Och sen fick jag ännu en ny bild av potatis när Duccio lagade en pizza helt utan tomat och istället lade på skivad gul lök och småhackad potatis.. Och det blev jättegott! Hur funkar det?
Senare sade vi hejdå åt killarna, och dagen efter var min allra sista dag i Galway. Först var det packning och städning som stod på programmet, sen lunch med mina tjejer hos MariaStella och Ewale, hejdå runda i Gleann Dara (var till och med och sade hejdå till han som jag (och Simonetta, Ewa och Aniko) klassar som världens vackraste man, alla kategorier, som även råkar vara fransk Erasmus, najs!)
Kvällen blev lugn eftersom jag skulle upp så titigt nästa morgon. Men Ewa, MariaStella, Aniko och Michelle kom över på te och kakor och vi bara myste och Michelle ifrågasatte än en gång om vi har någon form av droger i luften eller om det är något knas blandat i teet eftersom konversationerna än en gång spårade och hon skrattade tills hon fick ont i magen. Jag har slutat ifrågasätta och accepterar att det är så när man umgås med de allra bästa från flera europeiska land :) Men sen skrattade vi inte längre när det vara dags att säga hejdå.. Usch vad sorgligt det var.. Vi grät och grät tills både mina ögon och kinder sved av alla tårar. Hatar att säga hejdå.
Men nu är min Irish dream över och jag är tillbaka i verkligheten.
Vi ses snart (om vi inte redan gjort det)
Puss!
Ett somrigt och underbart Uppsala.
I alla fall det mesta är underbart.
Men jag berättar om det senare, nu vill jag först berätta om mina sista dagar som Galway girl.
Simones och Duccios sista dag i Galway ordnade vi pizzakväll. Vi hade alldeles tillräckligt många italianos där för att få till pizza italian style, som blev underbart gott. Eftersom Duccio har pizzatalanger tog han kommandot, och lärde oss hur man slänger pizzadegen i luften så det ser lite proffissionellt ut. Eller.. Han såg åtm proffsig ut :)
De pizzor vi bakade den kvällen var riktigt på riktigt de bästa pizzor jag någonsin ätit. Vi använde ingen tomatsås, utan bara skivade färska tomater, salt, olivolja, mozzarella och sen var mera man nu ville ha på den. Mmmhmm, fantastiskt! Och sen fick jag ännu en ny bild av potatis när Duccio lagade en pizza helt utan tomat och istället lade på skivad gul lök och småhackad potatis.. Och det blev jättegott! Hur funkar det?
Senare sade vi hejdå åt killarna, och dagen efter var min allra sista dag i Galway. Först var det packning och städning som stod på programmet, sen lunch med mina tjejer hos MariaStella och Ewale, hejdå runda i Gleann Dara (var till och med och sade hejdå till han som jag (och Simonetta, Ewa och Aniko) klassar som världens vackraste man, alla kategorier, som även råkar vara fransk Erasmus, najs!)
Kvällen blev lugn eftersom jag skulle upp så titigt nästa morgon. Men Ewa, MariaStella, Aniko och Michelle kom över på te och kakor och vi bara myste och Michelle ifrågasatte än en gång om vi har någon form av droger i luften eller om det är något knas blandat i teet eftersom konversationerna än en gång spårade och hon skrattade tills hon fick ont i magen. Jag har slutat ifrågasätta och accepterar att det är så när man umgås med de allra bästa från flera europeiska land :) Men sen skrattade vi inte längre när det vara dags att säga hejdå.. Usch vad sorgligt det var.. Vi grät och grät tills både mina ögon och kinder sved av alla tårar. Hatar att säga hejdå.
Men nu är min Irish dream över och jag är tillbaka i verkligheten.
Vi ses snart (om vi inte redan gjort det)
Puss!
Kommentarer
Trackback
